Platser i mitt hjärta #5

Prenzlauer Berg är mitt nya hem. Just nu hänger det kläder överallt i mitt lilla rum på elva kvadratmeter. Det är första gången jag tvättar på länge, så i stort sett alla mina medhavda kläder har fått sig en omgång. En ljusslinga pryder ena väggen och en hård obekväm bäddsoffa med botten av trä är min nya säng. Den kanske inte är skönare än en hostelsäng men det är definitivt skönt att få lite mer privatliv. Men jag har inte lyckats klura ut ur gasspisen fungerar än, första gången jag använder en sådan så det är lite nervöst...

Samtidigt saknar jag mitt senaste hostel en hel del. Jag saknar människorna där och har nog nästan hängt där varenda dag sedan jag flyttade därifrån i onsdags. Där bor bland annat Alba från Barcelona och Jake från New York, som jag har hängt med nästan varje dag i tio dagar nu. Det är fint med hostelvänner som ska stanna ett tag, särskilt om de är fina. Jag har hittat på så många saker med dem; partat, fikat, gått promenad,  gått på marknad, spelat kort, fyllt i kompisbok, sett på film, lagat mat. Igår var vi på fest och skulle se Eurovision Song Contest men en hippie från USA tyckte att vi skulle prata med varandra istället så han drog demonstrativt ut tv-sladden och blev illa omtyckt på festen. Jag hann se Erik Saade i alla fall och se hur han ett tag ledde röstligan.

Vissa undrar hur jag har kunnat bo på hostel i sex veckor men jag har trivts väldigt bra med det. Förutom irritationen av alla snarkningar och folk som har mage att ha sex i ett 16-bäddsrum finns det värme på hostel. Värme och trevliga människor. Jag är glad för att kunna ha mitt eget i två veckor men är väldigt glad över att jag valde att bo på hostel och att inte hitta något eget boende direkt. Som distanskursstudent hade det nog varit lätt att bli ensam då...

Hostel som fenomen har en plats i mitt hjärta och Baxpax Kreuzberg en särskild. Jag minns vad Helena och jag sa till varann när vi tågluffade i Europa för några år sedan "Jag ska aldrig bo på något annat sätt än på hostel. Hotell är ju så himla tråkigt. Man träffar ju inga människor" Även om man bara småpratar och blir Facebookvänner med vissa så har de ändå varit med och gjort ens resa. Jag står fast vid det citatet men kommer nog i vissa fall avvika från det och lyxa till det lite. När jag blir äldre och rikare.

Jag, Alba och Jake vid karaeoken på Flohmarkt am Mauerpark.