Naturligt #6

I Berlin är graffiti lika naturligt som övergångsställen. Den finns överallt. Graffiti och streetart pryder Berlins husfasader. Ibland vill den starta en dialog med invånarna och ibland vill den bara finnas där som ren konst och utsmycknad. Igår var jag på en alternativ guidning i Berlin. Den kallas för Alternative tour och utgår varje dag klockan 13 från Starbucks nedanför TV-tornet vid Alexanderplatz. Guiden som hette Stuart tog med oss till många coola ställen runt om i staden. Den roligaste historien han berättade var om en kille som ville få tillbaka sin tjej. Han sprejade: "Sandy, come back to me" stort på en vägg och befolkningen började engagera sig i detta. han skrev att han skulle vara på en viss pub varje torsdag kl.20 och vänta på henne. Hon kom inte men istället dök kvartersinvånarna upp och gav honom råd. De började också skriva på väggen att hon skulle komma tillbaka till honom. Sedan avslöjade han att Sandy inte fanns. an ville bara visa att det går att starta en dialog med hjälp av graffiti. Det finns regler om graffiti i Berlin men de verkar inte följas och det är jag glad över.

Vi såg en Banksy, en råtta. Jag är nöjd. här kommer några bilder från touren som jag varmt kan rekommendera. Touren tar 3,5 h och det ingår både promenader och u-bahnfärder. Den är gratis men man förväntas dricksa så se till att du har mynt med dig. 

Guiden, Stuart berättar om skillnaden mellan streetart och grafitti.

En av få Banksy i Berlin. 

En kille cyklar runt och målar 6:or i stan.

Berlins symbol, efter isbjörnen och världskändisen Knut.

En spännande robot på en bakgård i Mitte. 

Tacheles – konsthuset som inte går att beskriva i ord. 

Ögon som tittar på folk fick bukt med stökigheter vid Halleshes Tor.

Touren avslutades vid beachbaren yam vid East side gallery.

Platser i mitt hjärta #5

Prenzlauer Berg är mitt nya hem. Just nu hänger det kläder överallt i mitt lilla rum på elva kvadratmeter. Det är första gången jag tvättar på länge, så i stort sett alla mina medhavda kläder har fått sig en omgång. En ljusslinga pryder ena väggen och en hård obekväm bäddsoffa med botten av trä är min nya säng. Den kanske inte är skönare än en hostelsäng men det är definitivt skönt att få lite mer privatliv. Men jag har inte lyckats klura ut ur gasspisen fungerar än, första gången jag använder en sådan så det är lite nervöst...

Samtidigt saknar jag mitt senaste hostel en hel del. Jag saknar människorna där och har nog nästan hängt där varenda dag sedan jag flyttade därifrån i onsdags. Där bor bland annat Alba från Barcelona och Jake från New York, som jag har hängt med nästan varje dag i tio dagar nu. Det är fint med hostelvänner som ska stanna ett tag, särskilt om de är fina. Jag har hittat på så många saker med dem; partat, fikat, gått promenad,  gått på marknad, spelat kort, fyllt i kompisbok, sett på film, lagat mat. Igår var vi på fest och skulle se Eurovision Song Contest men en hippie från USA tyckte att vi skulle prata med varandra istället så han drog demonstrativt ut tv-sladden och blev illa omtyckt på festen. Jag hann se Erik Saade i alla fall och se hur han ett tag ledde röstligan.

Vissa undrar hur jag har kunnat bo på hostel i sex veckor men jag har trivts väldigt bra med det. Förutom irritationen av alla snarkningar och folk som har mage att ha sex i ett 16-bäddsrum finns det värme på hostel. Värme och trevliga människor. Jag är glad för att kunna ha mitt eget i två veckor men är väldigt glad över att jag valde att bo på hostel och att inte hitta något eget boende direkt. Som distanskursstudent hade det nog varit lätt att bli ensam då...

Hostel som fenomen har en plats i mitt hjärta och Baxpax Kreuzberg en särskild. Jag minns vad Helena och jag sa till varann när vi tågluffade i Europa för några år sedan "Jag ska aldrig bo på något annat sätt än på hostel. Hotell är ju så himla tråkigt. Man träffar ju inga människor" Även om man bara småpratar och blir Facebookvänner med vissa så har de ändå varit med och gjort ens resa. Jag står fast vid det citatet men kommer nog i vissa fall avvika från det och lyxa till det lite. När jag blir äldre och rikare.

Jag, Alba och Jake vid karaeoken på Flohmarkt am Mauerpark.

Platser i mitt hjärta #4

Kreuzberg: Oranienstrase, Görlitzer Bahnhof, Kottbuser Tor, 36 rooms, Baxpax Kreuzberg, Papeterie, det omåttligt populära kycklingstället, Görlitzer park, Café Mono, Milch & Zucker, billiga falafelställen, kulörta lampor, SO36...

Kreuzberg är en kärlek. Och efter fem veckor på hostel, varav mer än fyra i Kreuzberg ska jag snart flytta ifrån det. Lite minglande med en tjej på hostelet som är tillsammans med en kille som jobbade här resulterade i att jag fick erbjudande om ett rum i Prenzlauer Berg i två veckor. Och en cykel! Jag är glad.

Jag är väldigt nyfiken på Prenzlauer Berg och ser fram emot att flytta dit, få lite mer privatliv och space. Men jag är samtidigt rädd för att sakna att alltid ha människor omkring sig på ett hostel.

Nåväl, jag tror att det kommer att bli bra. Här kommer några bilder från mitt Kreuzberg.

Oranienstrase – Kreuzberg 36:s mest berömda gata. 

Systrarna Lind på Café Mono, i närheten av Görlitzer bahnhof. 

Häng i Görlitzer park.

Födelsedagstårta på Milch & Zucker.

Utanför den berömda gamla punkklubben SO36 första maj. 

Coola punkare dansar loss till ett band på första maj.

Brandstationen i Kreuzbergs 36-distrikt – machograffiti och hjältestatus.

Naturligt #5

Om man är och vill vara en kreativ människa måste man ju hämta inspiration från någonstans. Det är därför Sofia och jag har valt att läsa våra kreativa distanskurser i Berlin. Bland annat därför. Ge och ta liksom. Ta och ge. Sofia och jag har varit kreativa på många sätt och vis de här två och en halv veckorna när hon har varit här. Hon har målat. Jag har skrivit. Hon har skrivit. Jag har försökt att måla. Jag har till och med fått en målarläxa som jag ska försöka klara av i veckan. Jag försöker hämta inspiration i min vardag och jag har aldrig varit någon posetjej som tjejen till vänster på den nedre bilden. När hon posar snyggt posar jag omedvetet för en paparazzi genom att ta kort på min blomstersko och låta den kontrastera mot slottsträdgården vid Potsdamer palace utanför Berlin. Ja, jag vet. Jag är lite speciell men jag gillar att försöka matcha. Hon där uppe är en "artist" och hon därnere är en "writer". Det har vi sagt till folk (om varandra) som har frågat vad vi gör här. Det har varit väldigt fina två och en halv veckor och jag har nog aldrig druckit så mycket kaffe på olika caféer, ätit så många olika falafel eller fotat så mycket som under den här tidpunkten. Tack Sofia för all kreativitet och finhäng!

Bilden högst upp föreställer Sofia och är tagen vid Strandbar Mitte, ett av mina favoritställen här i stan som jag har hittat till tack vare det här guldkornet till guidebok: