Igår var jag och hälsade på Farmor och Ivan – superfarmor och superIvan. Hos farmor känns det som att tiden står stilla. Det är som att en viss tidsålder är bevarad där. Vissa anpassningar har gjorts till 2000-talet. TV:n har bytts ut mot en mer modern, lampan som man drog i ett snöre för att tända har bytts ut till en lampa med tryckknapp i rummet med de blåblommiga tapeterna som man kunde dekorera med ballonger om man gnuggade dem tillräckligt mycket i håret, bara frisyren som fick lida. Porslinet är detsamma – "Gröna Anna". Jag minns att mitt ex föräldrar hade samma porslin i sitt sommarhus men det kändes helt fel att se det där. Det var ju farmorporslin. Men teckningarna som min syster Petra ritade när hon var liten hänger fortfarande kvar på väggen i köket. Petra är 34 år så det betyder alltså att de snart har hängt där i trettio år. Papperet som en gång var vitt är nu gulblekt.
I sovrummet hänger en tavla som jag målat när jag var liten och gett bort till Farmor och Ivan. Farmor berättar om tavlorna i vardagsrummet och dess historia. Jag kan dem redan men det är mysigt att höra en gång till. Jag vet vart kortleken ligger, i den översta skrivbordslådan på kontoret. Jag behöver inte ens se efter. Det är så skönt med saker som är beständiga. Vi fikar med tv:n som visar skidor på i bakgrunden. Farmor visar en korg som jag alltid ville ha fika i när jag var och hälsade på.Men kakorna hade bytts ut. Farmor har slutat baka. Det är för ansträngande för hennes kropp. Kanske blir det aldrig några mer hallongrottor eller havreflarn, sorgligt men sådant man måste acceptera.
Jag och några vänner brukar leta efter snygga toaletter. Vissa tycker att det är knäppt men det tycker inte vi. En toalett är ju ett rum som alla andra. Ett naturligt rum. Det här är en av mina favorittoaletter, farmors 70-talstoalett (se bilden) En sådan toa vill jag ha när jag blir stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar